Tankar kring kroppsbehåring

Hår på armar, ben, ansikte och allt vad det är. Trots att det är en naturlig del i vår utveckling så anses det i stor utsträckning vara besvärande och generande med kroppsbehåring, merparten gällande den kvinnliga kroppsbehåringen. Varför är det egentligen så?

Kroppsbehåringen är ofta förknippat med det sexuella urvalet, attraktion mellan män och kvinnor och det anses idag vara olämpligt, ofräscht och okvinnligt om man som kvinna har oönskad hårväxt. Hår på kroppen är helt enkelt inte ett ideal och på grund av det har det blivit en naturligt vardag för många att ta bort sitt kroppshår, men när blev det egentligen naturligt att vi människor aktivt valde att avlägsna vårt kroppshår? Var det när vi inte längre behövde hår på kroppen som skydd för yttre påfrestningar? Fick vi för oss att ta bort håret för att vi blev påminda om vårt djuriska ursprung för att vi skulle bli den civiliserade människan? Eller är det kanske för att särskilja könen? En exakt kunskap om hur och varför detta synsätt uppkom kan man nog inte helt klart fastställa.

Jag minns att när jag var 13 år gammal tyckte jag att hår på kroppen var ofräscht och okvinnligt på oss tjejer och det var helt enkelt då jag och mina vänner började raka oss. När jag blev äldre och gick gymnasiet minns jag att hårväxten blev mer och grövre och huden belv allt mer känslig. Det var så frustrerande att håret växte ut på bara ett par dagar och så var man där igen och behövde raka sig. Även om det var norm att raka sig så orkade jag inte alltid i längden med det, men jag kände ändå någonstans där och då att man var tvungen att följa med strömmen för att inte uppfattas som ohygienisk och ofräsch framför andra.

Krullet ska fram- det är naturligt och vackert

Nu i dagsläget skulle jag ärligt talat aldrig ha brytt mig det minsta om det inte var för att människor blir förbannade och äcklade när kvinnor har hår på kroppen och visar det offentligt. Varför kan man inte bara låta folk få ha kvar sitt hår om de nu vill det, utan att bli dömda? Det finns feminister som tycker att tjejer som rakar sig inte gör rätt. Jag har träffat på personer i min omgivning som ifrågasätter rakningsnormen som tycker att det är oviktigt, men jag har aldrig stött på någon som dömer kvinnor som rakar sig. Jag förstår därför inte hur folk kan yttra sig om att det är feminister som gör fel och klankar på människors värderingar i det här fallet. Med tanke på att folk är måna om att man ska raka sig så kan jag inte låta bli att börja överväga mitt val att gör det. Om det inte hade varit såhär hade jag inte brytt mig för fem öre och rakat benen utan att ens reflektera över det.

29 May 2017